Tre år efter diagnosen slog Cecilia personligt rekord på milen

Från att varit i sitt livs bästa form rasade hon ihop till ett vrak – på fyra veckor. Men Cecilia Hedström vägrade sitta i livets väntrum och kompromissa med cancern. Nu försöker hon sprida budskapet om träningens betydelse för både friska och sjuka.

– Om man får springa, ramlar man inte lika långt ner i deppträsket säger hon.

Kvinnan på målrakan är ett enda stort leende. Blott ett par bestämda löpsteg återstår sedan har hon genomfört de 4,2 milen mellan vinslotten i Bordeaux. Cecilia Hedström är utklädd till pirat i stålkorsett, förstår vad som håller på att ske. Om ett par sekunder har hon grejat sitt livs först maraton.

– Men inombords var jag helt tom. Och jag såg resan till Bordeaux som min sista tid i frihet, minns Cecilia.
Några dagar tidigare hade hon fått beskedet som omkullkastade vardagen, framtiden och livet i stort. Under en vanlig gyn-undersökning fattades misstanken som senare skulle besannas. Cecilia hade drabbats av äggledarcancer.
Veckan efter maratonet opererades livmoder, äggstockar och äggledare bort. Eftersom cancern även spridit sig till några körtlar på ryggraden väntade en sex månader lång cellgiftsbehandling på Jubileumskliniken, Sahlgrenska.

Även om det kroppsliga förfallet var totalt så var det nog den ekonomiska biten som skrämde mig mest. Att inte bli frisk, så att jag kunde försörja min dotter.
Att jag inte skulle överleva funderade jag aldrig på då. Det alternativet fanns helt enkelt inte, för jag kunde inte ta in vidden av beskedet och vägrade inse allvaret.
Så fort hon hämtat sig från operationen insåg hon att det vara lätt att tappa bort sig själv i diagnosen; cancerdrabbad.
Med åtskilliga lopp i bagaget vägrade hon att förlika sig med att vara just drabbad. Istället satte hon fokus på löpningen. Två och en halv månad efter sista cellgiftskuren ställde hon sig på startlinjen till Göteborgsvarvet.
– Efter fem kilometer började mina leder värka och efter sju kilometer var jag inte ens säker på om jag skulle kunna gå in i mål. Men jag sa till mig själv att tänka meter för meter. Och den strategin höll ända in i mål.
– Så trots att jag haltade och stundtals gick, så kom jag i mål på 2:05… total lycka 🙂

Cecilia vill sprida budskapet om hur viktig träning är – speciellt när man är sjuk.
– Jag tror att det är viktigt att göra något, efter sina egna förutsättningar, för det handlar om att vilja känna sig frisk och bejaka det friska. Det är förrädiskt att gosa ner sig i cancer-kudden för länge. Och efter ett träningspass är känslan så belönande och hjärnan tänker lite gladare tankar. Men smärtan måste man koppla bort, menar hon och skrattar.
Till sin hjälp i ivern att basunera ut sitt budskap använder Cecilia sin blogg där hon försöker inspirera sina följare att förstå hur viktigt det är att vara frisk om man blir sjuk.

Hon är en av initiativtagarna till löp-loppet FIGHT CANCER and RUN som gick av stapeln den 20 september 2014.
– Det känns rätt häftigt att så många kända människor ville vara med i kampen mot cancer.
– Vi säger att man springer loppet för att göra skillnad, för sig själv och andra! För sig själv, för att man tränar och skaffar sig bättre vanor och för andra, för att överskottet går till Jubileumsklinikens Cancerfond.
Sedan februari 2013 är hon cancerfri på papperet. Frisk enligt läkarna blir hon först om hon överlever de kommande fem åren.
– Jag är ändå lyckligt lottad, enligt min läkare Magnus Haeger är jag botad och kommer dö av något helt annat. Ålderdom skulle vara nice säger Cecilia och ler.
Hon menar att forskningen räddade hennes liv och träningen hennes kropp och mentala hälsa.
– Tack vare min träning har jag varit Cecilia genom hela det här traumat, som ett cancerbesked innebär.

Ytterligare ett sätt att bearbeta tiden som skallig, har varit att fotografera andra kvinnor som också tappat håret på grund av sin
cellgiftsbehandling.
Fotoprojektet växte och i oktober 2014 släpptes den omdiskuterade boken ”Är jag fortfarande vacker?” som handlar om hur det är att drabbas av cancer.
– Vi ser oftast friska ut, när du leende möter oss på gatan. För vi vill ju leva, som vanligt.
Men jag ville också berätta hur brutalt det kan vara. När man kommer hem och tar av sig peruken och lösögonfransarna. Och tvättar bort make-upen.
Samtidigt vilja sprida känslan av woman-power och kick-asskänsla som jag mött bland alla de fantastiska kvinnor jag fotograferat. För att inspirera och informera anhöriga och andra som fått samma besked.

www.mynewkickasslife.com
www.fightcancerandrun.com

Cecilia Hedström
Yrke: Fotograf, journalist, föreläsare
Familj: Dottern Kajsaclara
Bor: Göteborg
Cancer: Tubalcancer